They sail from the chimneys

Åh. Såg precis en jättebra film. Jag vaknade ganska tidigt, runt nio, och så satte jag på en film medans jag åt frukost (rostat bröd med blåmögelost och gurka, myms!). Jag kollade på "Tidsresenärens hustru" med Rachels McAdams (the diary) och Eric Bana (Troja). Och den var bara så perfekt för mitt sentimentala humör just nu. Kände att jag ville se på en kärleksfilm och den var så fin, lycklig, dramatisk och sorglig och jag känner mig så lugn nu. Jag bara älskar psykologiska filmer så som "Secret window", "Hide and seek", "The green mile", "Forrest Gump".. 
Listan kan göras lång. Filmer med ett budskap (och gärna snygga skådespelare). Sen har jag även en thing för "olyckliga slut". Eller snarare otippade slut. Visst kan jag tycka att det är sjukt sorgligt om huvudpersonen dör, typ som i Titanic, men det är ändå ett bättre slut än om allt hade varit perfekt.
Jag kollar gärna på "perfekta" filmer, äkta hollywood-filmer där man kan förutse varje scen men då kollar jag på det för att jag känner för att se på en film där jag inte behöver engagera mig eller se var minut för man vet vad som händer i alla fall. Såna filmer är bra att kolla på när man vill rensa hjärnan lite och sen bara kunna resa sig ur soffan och ta tag i något annat. 
Andra filmer, som den här, stannar liksom i mig en stund och jag måste sitta kvar i soffan, lyssna till musiken under eftertexterna och låta den sjunka in lite. Fundera lite över budskapet, lyssna lite mer på musiken och känna lite hur det känns. Tänka mig i om jag var Rachel och fundera över vissa citat. Typ; "Life is a hunt". 
Stämmer det?
Håller jag med om det?
Vad menar dom med det?


Idag är jag på tänkar-humör och tänker ta mig en lång promenad i solskenet med min mp3 och bra musik och bara låta tankarna komma och gå. 
Ögonen känns liksom tårfyllda hela tiden. Varannan tanke får dem liksom att svämma över, även fast jag inte är ledsen, bara känslosam. Och hjärtat känns så stort och gör ont i bröstet. 
Då är det skönt med luft. Att gå ut och andas djupa andetag av den kalla luften, titta rakt in i solen tills ögonen svider.
Helst hade jag velat åka till gymmet och bara springa ur mig all energi men jag ska vila. Låta kroppen vila. 
Tyvärr är det alltid så att om jag låter kroppen vila då går huvudet på högvarv, tränar jag vilar jag skallen.
Träningen är det allra bästa sättet för mig att koppla av mentalt. Eller åka buss. Buss är skönt. Man slipper anstränga sig och alla miljöer bara susar förbi och jag fantiserar bara ihop massa saker som inte är verkliga. Tänker ihop små historier i huvudet, drömmer om vad jag vill göra i framtiden, tänker tillbaka på fina minnen utan att stressa upp mig...¨
Läsa bok är också ett bra sätt att ta mig till en annan värld, för varje ord jag läser är det liksom som om en film spelas upp i huvudet på mig. jag hör karaktärerna prata med olika röster, ser rummen och städerna framför mig.


Påtal om träning så har jag vunnit en premie på Elixia för att jag tipsade om en bra Zumba-låt, Jai Ho! Det ska bli sjukt spännande att se vad det är för något!


Två bra film-tips till:
- Moonlight mile
- Donnie Darko (1:an, har inte sett tvåan än).

The madness that you feel will soon subside
So in a word don't shed a tear
I'll be here when it all gets weird
If I ever leave this world alive