London. Wow. Hur fantastisk är inte den staden.
Kan inte beskriva med ord men jag kan ju säga att jag faktiskt fällde lite lyckotårar på bussen till Oslo när jag tänkte tillbaka på det. Hur underbart det är, hur underbara vänner jag har där och här. Hur vackra gator det är, så fina människor. Att det är så stort och ändå känns bekant. Att det känns som om man kom hem på ett vis. Hur varm man blir i hjärtat av att bara åka tunnelbana bara för att det FINNS.
Allt finns i den staden. Och jag älskar den!
Det var så himla välbehövligt att fylla på min lilla älskade London-box med ännu fler fina varma minnen, kramar, fester, skratt och dans.
Jag älskar det och jag vill så himla gärna tillbaka... Jag får inte nog! Det blir definitivt en tripp igen senare i vår. Jag måste, jag bara måste. Det blir inte så fasligt dyrt heller om man bara är där över en helg. Jag kände inte att jag behövde shoppa så mycket och så heller. Köpte bara lite smycken och en piercing (som jag tappade kulan på dirr - Bra josse.). Sen fick jag äntligen tummen ur och köpte en töj till örat också, tror dock jag måste köpa sårsprej så det inte börjar vara och bli rötet.
London-bilder kommer! <3
Måndag då.
Helt okej. Trodde jag skulle vara heeelt död och typ bryta ihop och börja lipa igår om jag inte sov ut men man klarar nästan alltid mer än vad man tror.
Igår besökte jag sju städer på mindre än ett dygn, haha. Först London - Göteborg. Sen åkte jag pendeltåg till Ljungskile där vi var tvungna att åka ersättningsbuss till Uddevalla. Där träffade jag Helena och hennes kompis samt Malin Lindroth, haha. Så vi hade en liten Bengtsfors re-union där. Sen åkte jag hem till Bengtsfors, äta-sova-packa innan pappa skjutsade mig till Årjäng. Sen blev det till sist Oslo.
Tur att jag älskar Oslo också. Varje gång jag går hem från jobbet njuter jag bara av hur liten fast ändå stor staden känns. Den känns liksom som en oskulds-storstad, lite blyg och märker inte ut sig lika mycket som andra huvudstäder. Den är liksom inte känd för något, den bara är. Som om den blev huvudstad fastän den inte riktigt fattat det än. Det är mysigt. En blyg tillbakadragen storstad.
Nu har jag ingått sleeping-cosytime-mode och myser i min sparkdräkt och Billie the vision and the dancers.
Helt perfekt musik för mitt sinnestillstånd just nu när jag hjärtat känns så himla fyllt av kärlek så det nästan sprängs. När man står vid ett vägskäl där alla trafikljus lyser grönt och alla vägar ser precis lika spännande och/eller underbara ut.
Det känns nästan som om jag lever lite i en fantasivärld. Eller så är det bara att jag börjar upptäcka hur mycket fantastiskt det finns i världen.
* * *
I am so happy all the time. But sometimes the happiness becomes even more real, like this weekend. You are there, in something so pure and there is no guilt, no sadness, no revange, no anger. There is just me under the London-streetlights and I didn't wanna go home.
It feels like the happiness lives in my soul. I can feel it. It's like I got a little soft box full of varmth, love, closeness, laughter and peacefull memories.
It feels like a glowing core close to my spine. When i focus I can feel the heat beam against my ribs. I can feel my heartbeat whenever I try to, and it reminds me that I'm alive.
I am breathing, I am alive and I am happy. Wherever I am.
* * *
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar