Today is the day! Friday!
Yej!
Har skickat iväg mitt brev till Mimmi och införskaffat två supercoola nagellack, ett turkost och ett knallrosa så ikväll ska jag ha beautyshop med mig själv, det blir den första lugna fredagen på jag minns inte hur länge.
Imorn ska jag shoppa och Ebba ska med, haha. Måste ju börja inhandla vår/sommar-stilen någon gång och vad passar inte bättre än en seg go shoppingdag i Oslo en strålande lördag? För det ska tydligen bli sol imorn.
Ju mer vuxen jag blir och ju mer jag umgås med vuxna (vilket jag gör nästan hela tiden på jobbet) så försvinner mer och mer min "bild" av hur vuxna SKA vara, SKA bete sig. Det känns nämligen som om "vuxna" nuförtiden inte beter sig så vuxet längre.
Jag menar, på sätt och vis är ju jag vuxen, snart 20 liksom, men jag är ju hur barnslig somhelst fortfarande, älskar Disney-filmer och gnäller efter mamma när jag är sjuk. De människor jag känner och umgås med som är runt 23-25 bast dom är inte alls som jag trodde man "skulle vara" när man var 25.
När jag var liten och såg upp till alla som var äldre än mig trodde jag typ att 25 var villa, volvo, vovve, barn, man, gift, förlovad, jobb. Var det bara en konstig bild av vuxenlivet eller har det ändrats så dramatiskt på 10 år? Att nu är liksom 25 det nya 18. 40 det nya 30. Jag fattar inte det där riktigt.
Även fast jag till viss del känner mig "vuxen" är jag nog ännu mer tonåring fortfarande fast det bara är 3 veckor kvar av den officiella tonårs-tiden.
20 känns verkligen som någon slags milstolpe fast det inte alls kommer bli så. För jag vet att jag kommer fortsätta vara ung och dum, barnslig och älska Ariel. Ändå för den åldern med sig så himla mycket vuxengrejer typ systembolaget, vissa körkort och du kan gå ut på ännu fler krogar. Du är MOGEN NU. 20!
Hur kommer jag vara och se ut när jag är "vuxen" om jag inte är det nu? Kommer jag ha kvar min piercing? Kommer jag ha fler? Klädstil? Tatueringar? Barn?
När jag var liten kopplade jag ju dessutom ihop längd med ålder. I så fall kommer jag ju aldrig bli vuxen ;)
Ne, men min poäng är att gränserna finns ju inte längre, fast åldersgränserna ändå finns på papper, och det gör mig lite förvirrad. Tror jag.
Eller så är det bara att alla vuxna jag känner är barnsligare nu än de jag kände när jag var mindre. Och de som jag trodde skulle vara vuxna när de fyllt 20 blev inte det.
Puuuuuuuuuuuuuuuuuuusssssss, nu ska jag iväg och träna.
<3
Fattar ni var jag vill komma?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar