The animals need their fur for themselves

IKA I RUTAN! <3

Jag har som mål med mitt liv att bli en bra människa.

Jag är alldeles för konstig för mitt eget bästa för det mesta. Känner känslor som jag inte borde känna, såna som är svåra att hantera eller sortera ut. Men jag kämpar på.

Jag gör väldigt många fel hela tiden för jag tänker inte så långt hela tiden. Men då måste jag sluta vara stolt och våga be om ursäkt, eller inse att allt inte kan gå min väg jämt och acceptera det.

Mitt största mål är att bli en öppen och snäll människa. En sån som folk gärna vill vara med för att jag får dem att må bra och som inte har några fördomar. Ha lätt för att se det positiva och vackra i saker och folk.

Vissa människor jag möter känns som om de har ett "inneboende lugn" längst inne i sig. De ler mycket, de stressar men skrattar ändå. De vet alltid med sig att livet blir bra till slut ändå. De tror på sig själva och är nöjda med de som de har blivit. Trygga människor, kan man väl säga. Som inte dömer en direkt utan ger folk en chans. Layback och lägger inte för mycket energi på saker som inte ger så mycket energi tillbaka.

Jag vill bli en medveten människa som kan stå för mina val och ha lite i bagaget, en grund. Och det är väl den jag håller på med nu tror jag. De pelare som blir en vuxen människa någon gång. Någon som andra kan räkna med och lita på. Olika sorters kärlek som gör mig till mig, som formar mig och gör mig bättre.

Jag vill bli någon som orkar ge och ta och som tar hand om världen vi lever i och lär andra att leva bra. 

Jag kan inte säga leva "rätt", för alla har väl sina olika vis och åsikter om vad som är rätt och fel här i varla.

Lycka till Josefine, jag ska fortsätta kämpa emot dåliga känslor och jobba på att bli snäll.

Nighty Night!