Klockan är inte ens sex och det enda jag sitter och tänker på är att den här dagen kommer gå så himla långsamt. Jag vill bara komma hem och få vara ifred igen. Känner mig sjukt negativt inställd och kan inte få bort det!
Det bara öser negativa tankar över mig, forsar i mitt huvud och jag vill inte vara här i lägenheten, inte på jobbet, inte ute i solen.... Jag vill bara vara hemma i min soffa med mamma och pappa...
Jag hatar inte dippar, men jag hatar när jag inte kan kontrollera mina tankar (hej kontrollbehov). Men när jag VET att jag borde "tänka postivit" "se framåt" och allt det där, jovisst. Vad hjälpe det när man inte ens kan formulera dom tankarna innan dom dåliga stöter på igen?
I såna här stunder blir jag fortfarande lite rädd för ångestattacker, när allt känns för mycket, när minsta lilla sak kliar på kroppen tills det till slut gör ont.
Jag VET att disk inte borde vara jobbigt. Men nu känner jag mig ändå irriterad över att allt inte är diskat.
Jag VET att man måste tvätta, men ändå tycker jag det är jättejobbigt att tvättstället står mitt i rummet i vår pyttelilla lägenhet.
Vill inte vara någonstans och vill helst bara ligga ensam och gråta hela dagen där ingen kan se mig.
Well I had a dream and I
stuck it into the orange sky...
Idag hade det varit skönt att vara en maskin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar