23 dec. 2010

Stars all around my head

God Jul såhär dan före dopparedagen.
Konstigt när man laddat i flera veckor för en enda helg, varit förväntansfull och fixat och donat och pysslat och stressat och letat och handlat och grejat till tusen. Och när den här helgen liksom kommer "This is it", nu jävlar smäller det, då är man helt slut och vill inget hellre än att den ska vara över. 
Fast så dramatisk är inte jag just nu men jag vet att många känner så. Julpress som når ut i varenda fingertopp fram tills självaste julaftonskvällen. Man längtar liksom tills man kan sitta där i soffan och äta slut på aladdin-asken helt själv och bara se på utslitna julfilmer i lugn och ro. 


Släktträffar och sånt känns oftast så konstlat, man ska vara duktigast, ha gjort mest, pluggat längst och gjort den godaste maten och köpt den dyraste jul-ölen. Man minglar och låtsas känna människor man knappt vet namnet på, och på jul snurras alla förväntningar upp på att man ska vara LYCKLIG. Det är ett farligt ord eftersom det innebär allt positivt i världen. Man ska ha allt, haft allt, varit allt, vara allt. Det man inte har eller är det är man mest lycklig utan. Och varför ska detta just flyta upp till ytan när man är med sin familj?


Julmat och sånt ska man laga till i sista minuten även om allt varit planerat in i minsta detalj från första november. Julskinka, julkorv, janssons, prinskorv, gröt, godis, bröd, ostar, sallad, "senapssill, dillsill, grässlökssill, currysill", rökt lax, gravad lax, lutfisk, ochpajer och grånkål, rödkål, vitkål, kålsallad... 
Och sen får man äta rester i två veckor och tjock blir man på köpet. 


Men då har man tur att det finns nyårslöften. "Nästa år ska jag träna, bli smal, smartare, vackrare, snabbare, effektivare, nyttigare, snällare mot barnen, köpa ny matta, renovera köket, spara mer pengar (lycka till), tjäna mer pengar, underhålla bilen bättre, cykla till jobbet, kolla mindre på TV..."
Varför inte lova sig att hålla på precis som man gjort ett år och se vad som händer?


Nej, jag ska inte vara julpessimisten såhär 23:e december. Dan för dagen med stort J. (Josefine-dagen? Nej Julafton...) Men poängen är att jag känner precis såhär. Stress och stenkoll på allt och åka hem och planera och fest och pengar och kanske en ny klänning, vad händer på nyår, var ska vi fira jul och när och hur och var ska du vara och vad ska jag ha på mig? 
Och nu dagen före är jag helt tom i kroppen. Jag pyntade julgranen och blev inte så himla nöjd. Jag har slagit in mina julklappar och dom blev inte så himla snygga. Jag orkar inte anstränga mig ens nu fast jag inte har gjort det på hela december på jul-planet. Jag har bara haft alla olika plan och planer i huvet hela månaden så nu är jag helt slut i skallen och längtar mest tills jag kan sitta där i soffan imorn kväll och äta slut på aladdin-asken.


Sen efter nyår ska jag börja träna och bli nyttigare.


God Jul ;)

Inga kommentarer: