Nästan helt packad.

Snart helt färdigpackad. Hur kul det än låter höhö. 8 kg handbagage (WOW vad jobbiga regler det finns för fucking handbagage!) och typ 13 kg i min tjej-väska med kissimisser på.
Har dock lite kvar att knöka ner imorn (typ fler skor), men nu har jag paus med Disneymusik "Du har aldrig haft en vän som jag" ifrån Aladdin just nu. Äger!
Jag har alltid varit en Disney-nerd och kommer förhoppningsvis också alltid vara det. Varje gång jag känner mig ledsen tvingar jag någon att köpa godis åt mig och sen gosar jag ner mig framför en Disneyfilm. Mår alltid bättre efteråt! Ett litet tips bara ;)
Tur att sötaste Andrée laddade ner massa bra filmer till mig som jag kan kolla på (på svenska!) i London. Man måste alltid kolla på barnprogram på samma språk. Det är inte rätt annars.

Har haft en sjukt produktiv dag så nu känner jag mig typ redo. Ska bara spy av nervositet först.

Eftersom jag inte ville ha en menlös blogg tänker jag inte berätta mer ingående om min mysiga Scones-frukostdate med Jeanette, mitt tandläkarbesök, när jag växlade massa pengar, var på utflykt med min underbara Alexandra, åt avskedsmiddag med min fina familj eller fick finbesök av en nyinflyttad karlstadsbo.

You can do whatever. I will do whatever.

Jag saknar er så otroligt mycket. Underbara, fina, älskade, bästa gymnasieklassen någonsin, ES3 2010 <3
Hur är det möjligt att älska varenda människa i en klass? Jag vet inte HUR det är möjligt. Men jag vet att det ÄR möjligt.
Var i Åmål tidigare idag och träffade Christoffer Saltberg och Sara Emilsson
och hennes pojkvän Magnus och jag ville bara att alla andra klassisar skulle vara där så jag kunde krama och pussa er alla hejdå.
Bara så ni vet kommer jag sakna er. Ni gjorde till och med Karlberg till en trevlig plats.

ÄNTLIGEN känner jag att jag har kontroll på situationen. Eller i alla fall så mycket kontroll som jag vill ha.
Jag har börjat packa nu, i en rosa väska med katter på. Jesus var girly men ändå. Jag kommer i alla fall se vilken som är min på flygplatsen.
Alltifrån träningskor och bikini till tops och CV börjar ta upp plats i väskorna (ja, i plural).
Imorn ska jag ta tag i det sista på allvar.

Det börjar liksom närma sig nu. Det känns precis som förr när jag gick upp på scen, fast över ett längre tidsperspektiv. Tiden jag kände mig nervös innan ett framträdande handlade kanske om högst några timmar, nu har jag gått och varit nervös i typ två veckor för jag känner att jag har INGEN KOLL PÅ NÅGONTING!
Långt före en konsert går jag och oroar mig för texten/ont i halsen m.m. Nu är det andra orosmoln men processen är precis likadan, såhär strax innan är jag ko-lugn.
Jag njuter.
Jag njuter av att lämna Sverige.
Jag njuter av att vara ung och frisk.
Jag njuter av att äntligen börja leva utan något faktiskt mål.
Precis som Viktor skrev i sin blogg så är faktiskt resan målet, och den meningen betyder för mig att man lever i nuet.
Framtiden kommer man till i alla fall.
Om jag ska bli djup och filosofisk är ju NUET det underbaraste som finns hela tiden.
Nuet igår eller förra året blir ett underbart minne, nuet i morgon eller nästa vår blir en underbar framtid.
Jag har lärt mig att sluta ångra saker, och jag håller på att lära mig att sluta oroa mig för saker - och det blir jag bara bättre på.
Jag har lärt mig att mitt hjärta är mycket större än vad jag trott, så många människor, platser, ting och händelser får plats där, och jag har lärt mig att min hjärna är mer manipulerbar än vad jag trott - tänker jag positivt blir det mesta lyckat.
Och blir det inte en fullständig succé blir det i alla fall OKEJ.
Och skulle det inte ens bli okej, det kanske blir ett snedsteg, ett misslyckande - ja, då blir det på samma gång en lärdom.
För att "knyta ihop säcken" som det så as-fult heter, så vill jag väl på något vis få fram att om jag lever i nuet känner jag mig lycklig. Och faktiskt ganska duktig eftersom det är något jag har haft väldigt svårt för och fått kämpa väldigt hårt för att lära mig.
Och nuet handlar ju på något sätt om hela tidsperspektivet - jämt.
Så ES3, söta fina ni. Trots att nu är nu är ni fortfarande det bästa som fanns då. Som på något sätt lever kvar som nu. För ni finns ju liksom fortfarande i mitt hjärta. Och mitt hjärta slår ju nu.

Jag flyger nu helt enkelt. Både bildligt och på riktigt.
Jag tänker på en speciell person som känns rädd - och stannar hemma.
Jag är också rädd, men jag blundar och hoppar ändå.

Båda är okej, men den övre är inte den personen jag ville vara eller bli.

Höst 2010 /Foto taget utav mig.

Harry in my heart.

Den här morgonen har varit den mysigaste på länge.
Nu ligger jag och gosar med världens näst sämsta dator och Harry Potter. Dock finns han bara i TV:n :(
Ända sen jag var liten och började läsa de första Harry Potter-böckerna då jag var typ 9 år har jag önskat att jag också fick gå på Hogwarts... Jag önskade mig ett sånt brev där det stod att jag fick börja på Hogwarts skola så otroligt mycket när jag skulle fylla elva. Jag fick inget.
Så då tröstade jag mig själv med att hoppas på att man i svenska trollkarlsskolor började när man var tolv. Jag fyllde 12. Och fick fortfarande inget brev.

Men nu ska jag i alla fall till England. Kanske hittar jag Hogwartsexpressen där någonstans på Kings cross!
Hoppas kan man ju alltid liksom. Och då menar jag inte den där fejk-väggen, utan det riktiga tåget. I och för sig har det väl redan åkt iväg.. Jag är ju en månad sen, tusan. "Jävla oflyt hela ti'n" som Pölsa skulle sagt..

Igår hade vi "planeringsmöte". Det gick i stort sett ut på att äta paj och choklad och kolla på IDOL. Men vi jämförde i alla fall våra packlistor, bestämde att vi skulle pierca och tatuera oss och gå på marknader, så lite planering blev det allt. (Wow vad mamma skulle bli glad för DEN planeringen - not.) 
Har även fått en webkamera nu och tagit reda på att det finns trådlöst internet på vandrarhemmet - VÄRT!
Känns sjukt bra att både bli bloggnörd OCH bartender OCH London-bo på bara en månad.
Fan vad cool jag är.

"You never say 'Hey' or remember my name,
it's probably 'cause you think you're cooler then me" 

Good morning world!

Idag tisdag fortsätter planeringen inför resan.
På agendan idag står bl.a.
- Att skriva till det sista på CV:t (och skriva ut dem)
- Köpa tråkiga nödvändiga saker (typ nagelklippare - hur menlöst.)
- Ringa runt och fixa sovplats i Göteborg där jag "mellanlandar"
- Påminna ex-mannen om att kolla efter webkamera till mig så jag kan skypa (Jag känner mig sååå IT-chick!)
m.m.m.m.m.m.m.m.m.
Har en fullspäckad dag och här sitter jag och vilar rumpan i vår goa soffa framför datorn och mtv som dagen till ära spelar Britney Spears.. Deja vu-känslor.
Först av allt ska jag i alla fall ringa min älskade moder innan jag måste ta vara på solljuset och ta en promenad.
Get up and get going. And calling.

Världens bästa mamma och pappa.

I'll start on monday

Efter många om och men - Here it is. Min blogg.

Men den här bloggen kommer, till skillnad mot många andra bloggar, faktiskt ha ett syfte. Den har en mening med sin existens. Den här bloggen tillägnar jag alla mina nära, kära, vänner, familj, ex-klasskompisar, släktingar och alla andra som vill veta om jag överlever i hufvudstaden af England - London.

Resan börjar på fredag. Från Bengtsfors till Åmål till Göteborg.

På lördag går flyget ca 10:40 från Säve till Stansted. Sen vet jag inte vad som händer.

Från och med lördag tänker vi leva farligt, vara unga och dumma och upptäcka en större stad än Bengtsfors (som inte ens är en stad..).

På måndag börjar vår bartenderkurs, med "vår" menar jag min grupp. I min grupp har jag med mig fyra underbara brudar som jag kommer leva uppepå i minst en månad på Dover Castle Hostel, Kensington, London.

Wow. Jag är nervös, but In a good way.

London, prepare yourself. And please God help me to understand the infrastructure,
 'cause i was born without a "lokalsinne". (Det ordet ska jag slå upp i ordlistan btw.)  
Amen.