Surviving London.

Wow wow wow.
Hej äventyr! Jesus vilken kväll vi hade igår, vi fick verkligen känna på den hårda delen av att bo i en storstad igår!
Flyresan var väl egentligen det som gick smidigast på hela dagen - dvs det jag hade oroat mig mest för.
Fredrik (som vi sov hos i Gbg) körde ut oss till Säve, vi checkade in väskorna och tog oss igenom säkerhetskontrollen utan problem (bara mina stövlar som pep) och sen var det bara att vänta på att få boarda.
Vi kom smidigt på planet, fick bra platser och sov typ hela resan till England. 
Väl på Stansted airport utanför London fortsatte vi vara smidiga och smarta turister, gick direkt och bokade en buss in till London centrum, tog en macka och sen hoppade vi på bussen som tog en dryg timme in till Baker Street. 
Från Baker Street tog vi oss ner till tunnelbanan och det var väl typ här det började bli otroligt förbannat jobbigt att släpa runt på 25 kilo packning i tusen trappor upp och ner...
Vi tog tuben (jävligt bökigt men vi överlevde det också) och hamnade tillslut i området Kensington och T-stationen här heter Borough. Nu började problemen.
Vi hittade till att börja med DIREKT till Dover Castle Hostel där vi enfaldigt trodde att vi skulle kunna sova även natten före. Men icke. Fullbokat.
Så receptionisten tipsade oss om att gå till Roxy Bar och fråga om dom visste någonstans vi kunde bo. Vi hittade inte Roxy bar utan gick och gick och gick fram och tillbaka i Kensington. Frågade på massa ställen om vi kunde få sova någonstans men ALLT var fullbokat!
"Sorry, it's saturday night in London..." Ja vi märkte detta. 


Så vi pausade på Costa, tog en kaffe med en cupcake till (bild kommer nog senare) och fick gå igenom våra alternativ - vilket inte var så många. Vi kom fram till att vi måste först hitta Roxy bar, sen får vi väl ta inpå ett hotell då. Vi frågade servitrisen på Costa var Roxy låg, och då hade den ju legat preciiiiiiis bredvid caféet, men baren har ju för fan ingen skylt så vi hade säkert gått förbi den fyra gånger! (...)
Väl på Roxy tipsade dom oss om fler ställen att sova, vi gck och frågade, allt var förfarande fullbokad. Vi frågade på ett hotell och EN natt där skulle kostat ca 800 sek/person. Kul. Inte.


Vi började tappa hoppet lite. Tills vi råkade villa oss in på "Borough Market", då blev vi glada igen! Massa små stånd med hur mycket fin mat somhelst, det är tydligen en delikatessmarknad och man fick smaka på allt! Allt ifrån choklad (vi hittade världens chokladbutik och vi höll på att dö. Vi höll hårt i plånboken och sprang ut) till müsli och salsa,
Men lite tortillachips och ost i magen hjälpte ju inte mot att vi fortfarande inte hade någonstans att sova, så vi traskade tillbaka till Dover castle för att försöka fjäska oss till en extrasäng då två personer precis höll på att checka ut! HUR TUR?!
Vi bara stod och gapade och trodde det var ett skämt.Då hade vi gått och letat boende i typ 4 timmar, så fick vi bo på det vandrarhemmet vi hade tänkt oss i alla fall. Då var vi glada! Så slipper vi släpa på all packning ännu mer, tjoho!


Vandrarhemmet då. Ja. Standarden är ganska låg mot vad man är van vid i Sverige, men jag tror inte man kan förvänta sig bättre på andra hostels heller. (Linda och Alexandra: om ni läser det här påminner det tyvärr lite om Cameron hotel, men med hela fönsterrutor och mjukare madrasser och täcken, frukosten är däremot sämre.)
Vi bor i ett rum med tio andra personer varav nio är av manligt kön och alla är från olika nationer, det är franskar, tyskar, svenskar, caribier (säger man så?) och engelsmän.
Det finns tre vöningar varav alla har ett duschrum och toalett, det finns gemensamt kök som man kan laga mat i om man inte är gourmetkock för då skulle man nog hellre dö än att laga mat på den här spisen.
Det finns en reception i källaren och en bar på första väningen som vi invigde igår. Där spelade vi biljard/pool med våra nyfunna room-mates och sen spelade vi även en match mot bar-ägaren.. Som dessutom bjöd oss på drinkar, haha.


På något vi har typ alla kunnat lista ut att vi är svenskar. Eller i alla fall att jag är svenska. Undra varför...
Vi sov i alla fall gott inatt och om en timme måste vi checka ut, bara för att checka in igen kl 14. Skumt men sant.
Under tiden ska vi vänta på Moa, Ann och Lina och kolla på Tower Bridge! Wiie!


Helt ärligt känns det jävligt skumt det här, men samtidigt väldigt kul. Fattar inte hur människor som ser så likadana ut som engelsmön och svenskar kan vara så otroligt olika. Här pratar alla med alla och alla har varit så otroligt hjälpsamma hittills!
Just nu känns det som om jag kommer trivas, bara jag kan köpa lite ost att ha på mackan tills nästa frukost. Man blir inte särskilt mätt på vitt toast-bröd med enbart marmelad på och kaffe till..


Till mamma och pappa: Jag älskar er! Tänker på er jättemycket <3