Lins-röran:
Helt okej i smak.
Utseende dock... Såg ut som typ spy.
Åt det till min halvt råa bakade potatis. Så vi micrade den tills den blev klar, och fortsatte äta.
Men gott var det. Och nu är jag mega-mega mätt. Sitter och jäser i soffan och lyssnar på Kaizers Orchestra och min nya favoritlåt: Processen.
Ebba gör sig fin för filmkväll, vi går om varandra i det här hushållet, haha. Igår var det jag som var på bio och idag ska hon iväg, haha. Inte för att jag inte gillar Ebba för det gör jag jättemycket men som sagt är ensamtid ganska nyttigt ibland. Ensamtid tror jag är precis lika viktigt i precis alla förhållanden som i vårt sambo-liv.
Man får inte glömma bort vem man är, man måste vara någon att vara även utan sin partner/bästa kompis/sambo/jobb-kompis. Jobba på jaget, komma på vem man är och vad man vill. Och vara stolt över den man är.
Man kan inte ha exakt samma drömmar, mål, prioriteringar och värderingar som andra människor hela livet, man måste lära sig var man står i olika frågor och sen lära sig att kompromissa från de enklaste saker (som vem som ska ta disken) till de svåraste.
Jag tror man kan vårda sina relationer bättre om man får lite perspektiv på dem. Tar ett steg ut och ser saker från ett annat håll. Är i från varandra och får känna på om det är saknad eller beroende man känner efter en viss person.
Det förstnämnda är bra, det andra kanske inte fullt så bra.
Fundera över om relationen TAR eller GER kraft och energi till en. Vissa relationer är tyvärr bara ensidiga, och det kan vara så jäkla svårt att inse att hur mycket man än försöker kommer det ändå inte att funka. Och ibland vill båda två, och ger järnet hela tiden, tar sig igenom det ena efter det andra, tills man till slut växer ifrån varandra ändå.
Hell is for the soft ones, life is for the though ones.
Var jag vill komma är nog att att för att kunna vara eller bli en bra vän, måste man vara någon på egen hand. Man kan inte vara vän med någon som inte vet vem dom är. Om de inte är påväg att bli någon.
Jag går bäst ihop med energikickande människor med självförtroende, som vet att de är vackra och att de är värdefulla för mig. Såna människor jag saknar, men som jag ändå inte behöver ha nära mig 24/7.
Det gör så ont när relationer går sönder, men den gör ju det utav en anledning.
Ne, nu ska jag springa ner och kissa.
Tokk för att du lyssna'.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar