Och eftersom jag har en blogg som ja, jag försöker ha som ett eget forum får man väl skriva sina känslor ibland.
Men jag känner mig mest rörig nu och det är nog lika bra att jag håller tyst ikväll.
Har pratat massa med mamma på skype och det var himla bra. Tack min älskade mami för att du är bäst i världen, älskar hela mig och accepterar mig för att jag är den jag är.
Jag försöker vara en bra människa, men under vissa dagar gräver sig det negativa in i huden och tynger ner hjärtat. Småsaker, visst, men många såna kan också bli jobbigt när man känner sig lite sliten.
Känns alltid som om jag kommer till någon slags vändpunkt när jag tröttnat på att harva runt i hamsterhjulet, men lik förbannat fortsätter man springa. Det är bara att fortsätta gå och gå och gå tills man når fram till något någon gång.
Mina käppar i hjulet handlar alltid om mig och min livstil och alla såna där jobbiga frågor man tror man måste ha svar på, varför känner jag såhär, när går det över, vad vill jag göra, vem är jag, är jag samma hela tiden, vad händer sen, kommer jag ha råd, vart vill jag åka, vem ska jag träffa, vad borde jag göra, när kommer detta ske...
Jag skyller på att min estetiska hjärnhalva är större än min konkreta, praktiska hjärnhalva.
Hade jag varit arbetslös hade jag skrivit en sång. Nu är jag för trött.
No Rain
Må höras i såna här strålande tider.
Nu ska jag börja samla på mig kraft igen.
Longing for London.
XO <3
Bara för att jag har tagit den här bilden och för att den gör mig glad :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar