Ja ingen har väl missat det som skett i Oslo under helgen, och den som HAR missat - Shame on you!
Låg inne på hotellrummet på Mallorca efter en dag av sol och bad (ja vi hade det hur bra somhelst med 30 grader och sol alla dagarna utom två som var lite molniga, 25 grader i havet, blåsigt och resturangmat men jag återkommer till det) då mamma ropar
- Josefine, dom har bombat i Oslo!
Jag tänkte först att det var någon liten bomb, men icke. Någon timme senare hör vi hur det har skett massaker på Utöya och antalet döda har ju bara stigit under helgen... Så otroligt hemskt.
Jag blir så arg och ledsen för att det finns så snea människor som gör sånt här och för att han faktiskt kunde åstadkomma det - OCH kommer (enligt mig) lindrigt undan med det. Han borde få lika långt fängelsestraff som en mördare som dödat 1 gång x 86!
Visst, det är en terroristattack men man borde döma honom för mord.
Han mördade oskyldiga barn på ett sommarläger, det är helt ofattbart. Han har förstört livet för så många - bara för hans politiska åsikter. Fy Fan.
Kom hit till Oslo igår eftersom jag ska åka med Kristina till Selje idag - Det ska bli kul! Men stämningen när jag kom hit igår kändes tryckt och tyst. Man visste inte om man kunde skratta högt på trikken utan att folk skulle ta illa vid sig. Det märks att folk är chockade för man vet inte vad man ska säga till varann och jag kände mig lite rädd när jag ensam genom centralstationen.
Som tur var mötte jag två kompisar som bor i Majorstuen som också skulle åka med trikken så jag slapp vara ensam. Jag kom hem, låste om mig och satt vid datorn hela kvällen för att skingra tankarna.
Men något sätt känner man också hopp. Norge är ett fint land och de höll en fin minnesstund för sina döda. Säger fina ord och har ju faktiskt fångat in den skyldige. Alla deltar på något sätt i sorgen och stödjer varandra och trots allt som hänt snurrar livet vidare ändå. Saker som måste göras - Människor som måste gå till sina jobb och öppna sina affärer, hunden som måste ut på sin promenad och en pensionär som måste ta sin dagliga medicin.
Chocken och sorgen kommer ligga kvar och man kommer aldrig glömma Norges egna 11 september, men man går ändå vidare, för att man måste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar