I'm not a machine

Jesus. Snacka om vad TRÖTT och GRINIG man blir av

- Sömnbrist

- Separationsångest

- Packa

- Inre stress och nervositet

- Tjat

- Krångel.

Känner typ att jag bara vill skita i allt just nu och bara lägga mig och grina. Bara för att ångra mig om en timme. Blir så jävla irriterad för jag har verkligen haft världens bästa helg och träffat så himla mycket goa vänne, känner bara så himla mycket kärlek i mitt hjärta men allt överskuggas för tillfället av denna jäkla ångest och oro över hur det ska bli?

Imorn är jag i London vid den här tiden och har förhoppningsvis hunnit fixa med en hel del saker, men allt detta innan? Packa, leta, packa om, väga, springa och alla fruktansvärda avsked.

Jag VET att det verkligen inte är för alltid men åh, just nu när allt är så BRA. Allt är verkligen så himla bra mellan mig och allt. ALLT. Jag har inte allt, men det jag har är bäst.

Åh, sentimentala jag. Jag som hade tänkt skriva ett riktigt ilsket inlägg om den röda resväskan som väger 5 kg bara i sig själv - Vilket alltså gör den helt galet ovärd att packa i.

Inte konstigt att allt väger 17 kg och jag bara fått i hälften när väskan väger 5 utav dem? Grrr!!!!

Kände bara att jag behövde en micropaus och skriva av mig.

Tack för att du lyssna.

Brb. <3