All we do is magic.

Idag insåg jag att jag är mer lik min far än vad jag trodde. Jag vet att jag och min mamma är typ kopior utseendemässigt men på insidan känns det som om jag är ganska mycket 50-50 mellan båda mina föräldrar.

Idag förstod jag dock att på kaffe-sidan är det pappas vanor som har gått i arv. Jag har nämligen börjat dricka mitt kaffe fesljummet (som vi säger på dalslänschka). Jag köper kaffe varje morgon, men dricker det inte förrän det är i princip barnvänlig temperatur eller kallt. Detta betyder att jag låter kaffet stå i ca 30 minuter innan jag börjar dricka och har inga problem med att avsluta en påbörjat kaffekopp en timme efter att jag köpt det.

Blev ganska förvånad när jag insett att jag börjat med detta sen jag fick jobbet på baren...

Började även tänka på hur mycket jag saknar min pappa och våra små vanor, våra gemensamma intressen och stunder ihop. Som när jag köpt nya kaffebönor till honom t.ex. och han maler dem kl 11 på kvällen, brygger i espressobryggaren på spisen och vi sitter och dricker varsin pytteliten kopp framför Discovery Channel (TV-vanorna har jag däremot inte ärvt) och njuter i 1 minut innan minikoppen är slut.

Inte mycket behöver sägas alltid när vi umgås, men det är väldigt mysigt ändå.

Mamma sover i soffan och vi sitter och slötittar på TV... Jonatan och Joel sitter på övervåningen och spelar dataspel.

Väldigt vanlig, lite tråkig vardag kanske ni tycker. Men oh så betydelsefull när man inte är hemma så ofta. Då betyder den där kaffekoppen kl 11 på kvällen väldigt mycket. Man känner sig hemma.
Man uppskattar sånt på ett helt annat sätt när man inte bor hos sina familj länge.
Saknar er och alla våra små konstiga vanor och trygga rutiner som middag kl 5 på eftermiddagen, senast kl 6, eller våra mysstunder med ostbricka och vin...
Snart kommer ni till mig och hälsar på i alla fall, då blir det heller inga Nilsson-fasoner utan Londonutflykter, men det blir nog bra ändå :)
I Love You.