Jag har gått och tänkt på en sak idag. Och kände att jag behövde skriva av mig mina funderingar.
Det är verkligen inte utsidan man faller för hos någon, eller som betyder mest hos någon.
Varje dag går jag i en av världens mest fantastiska städer där folk kommer och går hela tiden, och alla olika sorters människor finns här. Man ser alla slags "omaka par", vänner som grupper, som kollegor som familjer som pensionärer som kärlekspar. Och jag har slutat att förvånats. Jag bara ler.
Jag har slutat bry mig om någon har en "ful" eller "konstig" klädstil för då skulle jag störa ihjäl mig 5000 gånger om dagen så många människor man träffar på.
Jag har slutat bry mig om personen nära mig på tunnelbanan ser knepig ut i håret, för alla ser olika ut. Sen jag kom hit för snrt fyra månader sen har jag TVÅ gånger varit med om att "stöta på någon på stan". Man stöter inte på folk på stan här, för det är för stort! För att det finns så många människor!
Det är en fantastik känsla att kunna släppa på all negativ energi som man på något vis lär sig att inneha i yngre år i Bengtsfors/Åmål där alla måste klaga på allt och alla för att hävda sig själva. För mig som kommer ifrån ett sånt litet ställe är detta verkligen en befrielse. Jag behöver inte "passa in" för det går inte.
Alla som jag lärt känna här är inspirerande människor som vågar leva och ta för sig, och jag lär mig så mycket utav dem varje dag. Jag älskar dem och det beror inte på hur snygga de är, utan hur fantastiska och härliga de är på insidan.
Jag har släppt nästan all press på mitt utseende och jag känner mig FIN utan att behöva gå och intala mig det. Jag bara är det för att ALLA ANDRA också är det, på sitt vis.
Respekt är inte något man får av sitt utseende utan genom hur man beter sig och respekterar och intresserar sig för andra.
Kanske har jag haft väldig tur, kanske har jag kommit hit med en väldigt öppen inställning. Kanske hade jag redan började växa ifrån den där hysterin redan innan jag kom hit, men att bo här öppnar verkligen mina ögon för vad som är viktigt. Och det är att leva ut, och må bra! Att ta vara på livet och alla möjligheter jag får och sluta gå och oroa mig eller störa mig på saker som tar onödig energi.
Life is for living och utseende är till för att vi ska se olika ut, inte perfekta ut.
Jag vet inte allt, men jag vet vad jag känner.
Min otroligt vackra mamma och jag, inga top models men vi duger minsann till mycket i alla fall :)
2 kommentarer:
Hej Josefine! Slank in på din blogg från fb, så kul att läsa från folk som är ute på äventyr :) Och gud vad fint skrivet! Önskar så att alla tjejer i grundskolan och gymnasiet fick läsa detta och förstå vad som är värt i livet! Din text gav i alla fall mig riktig pepp, på intrernationella kvinnodagen och allt ;) Ha det så bra i London! Kramar Sofia Jernberg
Men åh vad glad jag blir Sofia!
Ja jag kände bara att jag tvungen att skriva av mig lite, och lite större städer öppnar verkligen ögonen på många sätt :)
Hoppas allt är bra med dig, saknar dig din lilla solstråle!
Massa kramar till dig, blev så glad för din kommentar! :))
Skicka en kommentar