Och funderingar såhär på morgonkvisten om Äventyr. Vad räknas som ett äventyr? Det är nog väldigt individuellt. Och säkert en fråga som skiljer sig mellan åldrar. För en bebis på tre år kan ett äventyr vara att åka till mormor och morfar. Får en fjortonåring handlar nog äventyr om fester, kärlek och att göra sånt som föräldrar och lärare alltid sagt att man inte fick. Är man som mig handlar nog äventyr om att upptäcka. Upptäcka världen, sig själv och förhoppningsvis upptäcka kärlek och downs and ups. Ju äldre man blir desto "säkrare" blir nog äventyren. Du vill veta var du hamnar på ditt charteräventyr, eller pilgrimsresa...
Äventyr handlar väl för det mesta om en resa av något slag. Fast är alla resor äventyr? Eller man kanske måste göra dom till äventyr på egen hand?
Jag längtar efter ett äventyr och tänkte säga att det enda äventyr jag får är HC på lördag. Fast sen kom jag på att jag måste ju se Harry Potter på bio, det kanske man kan räkna som ett äventyr, även om jag bara tittar på?
Fast. Man kan nog inte få ett äventyr. Man måste nog göra dom själv. Få resan att bli spännande, utmana sig själv, få andra att utmana dig. Jag tror man växer när man ger sig ut handlöst utan att veta var man landar. Och ett äventyr borde vara just det - man vet inte var eller när det slutar. Man kanske letar efter en skatt som i de flesta tecknade filmer, men man vet fortfarande aldrig exakt var den ligger, hur eller när du kommer dit.
Det bästa är nog också att uppleva äventyr tillsammans med någon. Som fyller i luckorna du glömt när man berättar om det för andra. Någon som stöttar när det blir jobbigt och får dig att vilja fortsätta leta, stanna kvar eller resa vidare.
Shit, jag önskar jag var Peter Pan, Alice i underlandet, Poccahontas, Harry Potter och allt på samma gång. Bara få hoppa in i en magisk värld, kunna flyga, fly från de onda och vandra omkring på egen hand i skogen och stöta på konstiga filurer. Varje steg man tog var på ny mark.
Ja. Man är ju som sagt både Disneynörd och Harry Potter-nörd... Kanske just är därför jag är så desperat efter att spännande saker ska hända, för att man växt upp med sagor då allt är möjligt och inget står stilla längre än en sida i boken.
Fast sen är jag ju "bara" människa också, ingen sagofigur på ett papper. Jag har ingen som stakar ut äventyret åt mig.
Nej. Nu får jag sluta drömma för några sekunder.
Life wont change until you change it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar