I'm so on it! Känner mig nästan helt frisk idag bortsett från lite ont i halsen så idag är jag nog äntligen redo för lite styrketräning efter en powerwalk som jag snart ska dra iväg på. Älskar att gå ut och få lite frisk luft såhär på morgonen och solskenet gör det ju inte värre precis.
Ska bara ringa Brandslang först och beställa klipptid om hon har någon den här veckan (snälla ha!)...
Igår åkte jag och Linet till Moa och satt och fikade ute i solen - Hur supermysigt somhelst. Satt och diskuterade massa intressanta saker, bl.a. vilka olika slags människor det ALLTID verkar finns på ett jobb.
- Den som alltid klagar
- Den som alltid ska ha rätt
- 40-åriga kvinnor som alltid måste prata av sig
Och så hamnade vi också i samtalet om typiska arbeten för kvinnor och om det är "fel" när kvinnor vill ha en annan karriär än vad som förväntas av en kvinna. Jag hade nämligen läst en artikel av en kvinna som funderade på om vi tjejer kanske ska sluta "sträva" efter den där superkarriären och den högsta lönen och istället acceptera den lite lägre ställningen för hon hävdade att det var ju faktiskt det mest naturliga för oss, kvinnor har ju i stort sett alltid varit närmare hemmet i och med barn osv.
Våra åsikter diskuterades flitigt, jag tror det är enormt nyttigt att snacka om sånt lite tabu-lagd ibland för att komma fram till var man står i såna frågor.
Till viss del kan jag förstå vad författaren menar om att kvinnor kanske strävar lite för hårt i ett mansdominerat samhälle. De "oskrivna lagar" som finns om att män nästan alltid tjänar mer än kvinnor, får lättare jobb än kvinnor och lättare klättrar upp i karriären än kvinnor kanske faktiskt beror på att vi tjejer känner ett större ansvar för vårt hem och vågar inte satsa lika mycket.
Författaren hävdade också, om jag minns korrekt, att våra såna karriär och penga-drömmar har kommit fram ur ren envishet. Vi behöver egentligen inte samma pengar, samma jobb som männen utan att vi borde låta oss försörjas och vara mer åt hemmafru-hållet, men att genom feminist-rörelsen har vi kvinnor blivit mer "stöniga" bara för att.
Det tror jag däremot verkligen inte är sant. Det är väl klart som fan att i vår extremt snabba värld då pengar styr allt - att man vill ha mer pengar?
Sen är kärn-familjen knappt något existerande begrepp längre. Jag känner inte många som haft den där perfekta uppväxten med mamma, pappa, syskon, villa, volvo, vovve... I och med individualismen som råder kräer fler och fler att få bli självständiga och då bryts gamla mönster och många vågar ta steget och prova något nytt. Starta ett företag, skilja sig, adoptera ett barn, skaffa en orm.
Det jag vill komma fram till är att ja, vi kvinnor försöker mycket hårdare än männen hela tiden, och ibland kanske vi inte ska slita ihjäl oss bara för att visa att vi kan, för ibland kan vi faktiskt inte.
Men jag tycker vi ska fortsätta uppfostra våra barn och prata med våra medmänniskor om att våga vara starka, sticka ut och göra det man brinner för! Vill en kvinna bli VD för ett företag så ska hon fanimej stöttas till att ta det steget och kämpa för det.
Hade en man velat bli VD hade alla ställt upp och inte många hade nog sagt "men tänk på barnen" eller "behöver du verkligen en löneförhöjning då? Du klarar dig väl bra" eller "Vem ska ta hand om tvätten då?"
De frågorna måste tas upp!
Författaren till den artikeln menade ju just att detta kanske är kvinnas ursprungliga uppgift; att ta hand om hemmet. Och det kanske det är? För vissa.
Men som sagt är det en individualismens och självförverkligande tid vi lever i, och då borde kvinnan (och mannen) få välja själva och inte dömas för sina val. Vare sig beroende på kön, ålder, ställning eller något annat.
Hejdå debatt-bloggen, nu ska jag nörda photoshop.
Ha en underbar dag i solen <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar