I rather pick your brother

Åh är helt tätt i näsan bara för att jag grinat sönder till "Allt för min syster". Har sett den filmen hur många gånger somhelst och gråter alltid lika mycket varje gång bara för att jag VET vad dom kommer säga eller göra, eller till det fina soundtracket... Tycker dessutom att döden är en viktig fråga att tänka över och prata om.
Om jag skulle dö vill jag donera mina organ och kremeras. Om jag ska begravas eller spridas för vinden får någon annan bestämma, det gör mig inte så mycket vilket.
Funderar dessutom över om det är bättre att kunna förbereda sig på döden, eller om det är "bättre" att livet rycks ifrån en på en millisekund i typ en bilolycka...
Kanske konstigt att sitta här och tänka på döden såhär en måndagskväll kl. 22... Men det är ju liksom inget man kommer undan och inget jag vill komma undan heller.

När vi var i London träffade vi en kille som ville forska om varför vi blir gamla och dör, och hur man kunde stoppa processen. Jag tycker det verkar jättejobbigt att leva förevigt. Han sa:
- Om jag skulle kunna erbjuda dig en dryck här och nu som gav dig evigt liv, skulle du tacka nej då?
- Jag skulle aldrig ta emot den, sa jag. Jag vill inte leva för evigt.
Jag tror att allting som lever har en plats här i på jorden och att alla har en uppgift i livet, hur liten eller stor den än är. Och när vi dör, dör vi av en anledning. Jag tror på att naturen faktiskt försöker jämna ut allt, dör något, föds något annat. Kretslopp, livets cirkel, allt det där, vad du än kallar det.
Evigt liv skulle rubba balansen och vi skulle inte få plats.

Vi människor bara tar och tar. Ger vi någonsin något tillbaka till någon annan? Till naturen, djuren, jorden, havet? Nej inte så vitt jag kan komma på. Vissa försöker såklart. Men långt ifrån alla kan, vill eller orkar.
Själviskt säger jag.
Inte konstigt att vi drar på oss sjukdom efter sjukdom. Det är väl klart som fan att något måste stoppa det mänskliga släktet, som vilket annan art somhelst måste det ju finnas balans i systemet.
Vi tror vi härskar över hela jävla världen och bara längtar efter att ta över resten av universum. Jag personligen fattar inte varför vi inte bara kan leva här och nu. För man vet ju faktiskt aldrig när livet kan ta slut.

Nu var det egentligen inte meningen att detta skulle bli ett sentimentalt dödsinlägg, men nu blev det så.
Och nu ska jag packa, har i alla fall haft en underbar dag idag och jag älskar verkligen mina fina kompisar.
You make life worth living.