Inspirationen är typ noll, kanske 1 %. Har massa annat i huvudet just nu, samt att festivalruset fortfarande sitter i. Kände mig fortfarande bakfull igår.
Saknar Lina jättemycket trots att det bara gått två dagar.
Ska snart på middag hos Kristina som jag inte sett på jättelänge, jag har tränat idag för första gången på typ två veckor, usch ångest! Varför kan man inte bara vara den där perfekta människan?
Lite trött och sliten = Massa negativa tankar i mitt huvud. Längtar redan sönder till helgen, studenten dock. Örkarante. Men ska det firas så ska det ju, typ.
Hatar när man varit borta på något superkul, man är helt i extas, man super sig snygg och dansar hela natten, och sen när man kommer hem tar det knappt en timme innan vardagen kickar in och snurrar igång som ett jävla hamterhjul. Så fruktansvärt menlöst! Så vill jag absolut inte leva för resten av mitt liv. Prestationsångesten tar ju aldrig slut? Alltid ska man leva upp till något, vara en bild av någonting.
Och i slutändan minns ingen dig ändå.
Låter väl kul?
Siesta ägde i alla fall, The Sounds, Håkan Hellström och Billie the Vision var bäst, bl.a.
Nu ska jag gå,
XO <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar