Hold your thought, while I'm flying to the moon.
Don't say a word when I'm walking in the sky.
Inspirationen och låtskrivandet bara sprudlar. Vad hade jag gjort utan min älskade gitarr? Det enda som stör är min sega hals. Tror jag börjar bli lite sjuk. Hostar och nyser och har mig... Har vilat hela kvällen vilket har behövts. Har varit så himla mycket tankar i mitt huvud. Allt händer ALLTID på samma gång. Jag är psykiskt trött efter den här veckan. Och min mage blev vrång idag och har haft kramper hela dagen, har försökt äta snäll mat och knäckebröd för att återställa balansen. Det är helt galet hur mycket min lilla hjärna påverkar min mage, men inte resten av min kropp?
Är ledig nu i två dagar i alla fall. Får chilla och försöka att inte tänka så mycket. Fast det kommer inte gå.
Blir nästan lite självdestruktivt. Att jag tänker och målar upp bilder i mitt huvud bara för att sen säga - Nej, Josefine. Så kommer det inte bli. Bara för att vara vrång mot mig själv? Fattar ni? Vet inte vad jag får ut av det... Ont i magen får man i alla fall. För det känner jag. Kramper som bare. Dör lite. Tror jag ska lägga mig i fosterställning några minuter och bara andas och lyssna på musik....
Allt kommer lösa sig med tiden. Det är så. Men ibland vill jag bara stanna den. Ibland. Vissa ögonblick.
Vet verkligen inte vad jag ska skriva. Känner inte för att vika ut alla mina känslor på bloggen, det är lite för privat.
Kan däremot berätta att jag ätit 3/4 mål veganskt idag. Och jag ska försöka äta mer järn för det ska tydligen vara bra mot min mage. Ska fuska lite tror jag och köpa järntabletter.
Gud. Trots en miljon tankar i huvudet och en mage som motarbetar känner jag mig så stark, och jag slutar aldrig förvånas över hur mycket jag klarar av på egen hand.
Jag vet att när man går sin egen väg kommer man göra andra människor besvikna. Men det är värt det ibland. För ett år sen väntade jag på äventyr. Nu är det fanimej här. Herregud. Så är det. Mitt liv är nu.
Jag väntar även på svar från en hyresvärd som jag haft kontakt med, men som idag när hon skulle säga tid och plats för påskrivning av kontrakt hör hon inte av sig. Det var tydligen för bra för att vara sant. Suck.
Men det är bara att leta vidare. Hinna spara ihop mer pengar.
Typsikt att det skulle vara så jävla perfekt. Men man kan inte få allt här i livet. Och visst är det väl livets "små stunder" som gör det värt att leva?
Som när man får sitt efterlängtade kaffe.
"When I've got my coffee and my muffin, the world is a very nice place" som min chef sa idag.
Han förgyllde även min dag idag. Kändes som vi bondade lite han och jag när vi stog där och diskuterade hur man ska göra för att lyckas här i livet.
Jag städade allt bakom baren helt själv och kände mig superstolt efteråt, haha. Slutade fem och städade ur kylen med nya flatmaten Ashley.
Sen kollade jag på Den Lilla Sjöjungfrun och grät lite till det lyckliga slutet. Får vi alla ett lyckligt slut?
Det kan man fråga sig. Om man inte får ett lyckligt slut borde man i alla fall kämpa för ett lyckligt liv.
Nu ska jag sluta flamsa. Behövde bara skriva av mig. Nu ska jag drömma mig bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar