We can be heroes, just for one day!

Måste även dela med mig av lite egoboost den här veckan.
Mariusz på mitt jobb var så söt här om dagen då jag frågade honom hur han mådde som vanligt och han gick och log hela tiden så jag kommenterade det, och då svarar han:
You're always so happy and that makes me smile!

Och på Facebook här om dagen var det en annan som skrev samma sak, att jag alltid verkade så pigg och glad. Sådana ord går verkligen rakt in i hjärtat på mig.
Jag minns tiden så väl när jag inte orkade umgås med någon, panikångest och gråt i timmar. Jag var så liten och svag och kände att jag inte hade något i världen att vara glad över för jag levde i ett helvete och förstod nye hur det någonsin skulle kunna ta slut.
Men jag fortsatte kämpa, för något mål jag inte alls kunde se, för ett liv utan gråt, stress och ångest. Då minns jag att min mamma sa att det var så underbart att höra mig gå runt och nynna för det brukade oftast betyda att jag var på bättre humör. Men det var i princip allt.
Fick aldrig kommentarer om att jag spred glädje runt mig för det gjorde jag ju inte!
Jag stängde in mig i min bur av tankar och förtvivlan.

Jag minns en gång när jag kom tillbaka till klassen efter en lång sjukskrivning och en klasskompis sa; vad roligt att se dig igen Josefine.
Och jag minns fortfarande hur glad jag blev för det!

Det är samma känsla nu, att höra att jag gör andra människor glada bara genom att vara mig själv, att få dem att le utan att behöva anstränga mig det minsta, för mig är den känslan eller, egenskapen snarare, inte alls självklar. Har inte varit på många år...
Men nu helt plötsligt inser jag att ja - jag är en glad ,och lycklig person. Och då kan jag göra andra människor glada genom ett leende, det är ju så lätt, helt plötsligt.
Jag är så stolt över mig själv och alla andra som genomgått samma sak, eller bevittnat samma sak som mina vänner och familj gjordenoch stannade kvar, tappade aldrig hoppet.
Vi gjorde mig till en människa igen, en hel och GLAD människa, till och med.

Så sprid leenden, skratta och lev ut och var dig själv när du hittat vem du är.
Jag tror inte vi är elaka människor innerst inne, alla har vänlighet och omtänksamhet inom sig, vi måste bara bli bättre på att plocka fram det ibland, eller bli bättre på att hålla tillbaka det dåliga.
Ni är guld värda, ni som får andra människor att skratta genom att bara vara, ni som stannar kvar och kämpar, ni som inte ger upp. Heja oss :)