The new tattoo due

Nya tatueringen som tog två skakiga timmar att få dit.
Förra veckans lön är helt borta men är så glad att äntligen ha tagit mig mod att printa in den här på kroppen för det är något jag funderat på länge, och då menar jag länge. Är så himla nöjd.
Live to learn, learn to love, love to live.
Ett motto som jag haft ganska länge och kände att jag ville ha något med färg. Idéerna har varit många men slutresultatet blev bättre än jag hoppats på, tack Thomas som gjorde den på studion Eclipse, i Camden såklart. Bra diskussion om typsnitt, färger, design och placering.

Jag tycker den känns "Josefine" och att den är speciell och personlig. Det är viktigt för mig. Jag skulle aldrig kunna ta något direkt ifrån google, eller ha en tatuering som känns opersonlig eftersom den ska sitta på min kropp för resten av mitt liv. Jag vill vara stolt över den och tycka den är vacker.
Man växer med en tatuering, den känns spännande i en månad sen är den en lika vanlig del på din kropp som ditt hår eller dina fräknar. Jag är inte orolig att jag vill ändra eller ta bort den just eftersom den betyder något för mig. Som ett minne man har från ett ärr.
Dessutom är jag (för tillfället) noga med att ha tatueringarna där jag kan dölja dem, om jag nu inte ska gå runt i bikini, och det gör jag faktiskt inte på jobbet.
Jag skulle aldrig kunna tänka mig att ha en tatuering på min hals eller liknande som alltid är exponerat.

Nej, jag är supernöjd och älskar den! Vill att den ska läka nununu. Ska ta hand om den väl så den blir fin sen om en vecka eller två. Just nu är min hud så sjukt spänd över hela högra sidan så jag kan inte böja mig, haha. Tur att jag har en ledig dag till innan jobbet så jag inte går dit helt handikappad och stel.

Det värsta är att man blir beroende utav dessa ting... Man ligger där på bänken och har så himla ont och tänker aldrig mer. Idag har jag redan planer på min nästa, sen hamnar nog på skuldran eller axeln dock, kanske gör mindre ont där, haha.